Egentligen hade jag ingen lust att åka och handla, speciellt inte den här lördagen, men när kylskåpet gapar tomt finns det inget val. Magen måste få sitt. Redan när jag svänger in på P-platsen syns de gula träningsjackorna skimra till vid entrén. Det är ungdomar från idrottsföreningen som säljer Bingolotter. Det gör dom visst varje lördag?

Med fasta steg lämnar jag bilen och mentalt befinner jag mig redan vid livsmedelsavdelningen inne i affären. I höjd med ungdomarna sträcker en lintott fram några lotter och frågar.
- Vill farbror köpa? Jag försöker undvika att få blickkontakt med pojken och svarar inte. Går bara vidare. Jag tittar ju inte ens på TV-programmet, hinner jag tänka. Men någonstans där i ögonvrån tar jag in pojken, om så bara för en hundradels sekund. Jag hinner se hans unga förväntansfulla ögon. De tittar upp på mig i en vädjan till vuxenvärlden att köpa hans lotter. Måste dom stå här är min reaktion, men budskapet biter sig fast.
- Vill farbror köpa Bingolotter? Dock vet jag vad jag vill så jag går vidare mot charken.
Jag lämnar honom bakom mig.

Vid köttdisken är pojken med lotterna åter i mitt huvud. Vad var det för grabb, vad dolde sig bakom hans ansiktsuttryck, tänk om han inte får lotterna sålda? Undrar vad pengarna egentligen går till? Jag står som förstelnad med frågorna obesvarade och lite dåligt samvete. När jag vaknar ur mina tankar har redan åtta nummer passerat min tur, men det känns faktiskt som det kvittar. Jag kastar lappen och styr mot mjölkkylen. Slänger ner ett par liter och tar en limpa i farten på väg mot kassan. Fokus befinner sig redan på pojken. Står han kvar? Det går fort att betala och utanför möts jag av de gula jackorna. Nu är de ännu fler och vid pojkens sida står en kvinna vars utseende direkt skvallrar om att hon är mamma till pojken. Jag frågar ivrigt.
- Får jag köpa Bingolotter? Javisst svarar pojken och skiner upp. - Vill du ha dubbellott?
Jag vet ju inte vad en dubbellott är så samtal uppstår både med pojken och mamman. De berättar om spelet, om vinstchanserna och att man kan vinna dubbelt upp på den lotten. Men det är ju inte det jag är intresserad av, i alla fall inte i första hand. Visst, det vore väl kul att vinna men jag vill ju ha svar på min egentliga fråga. Vad är det som får ett barn att sälja lotter vecka efter vecka istället för att t.ex. spela dataspel?

Vi gör upp affären och sen börjar mamman berätta.
- Jag är så glad över att pojkarna har idrotten, där träffar de ju bra kompisar. Och vi har sålt Bingolotter ett par år nu. Det är ett fantastiskt bra sätt att få in pengar till klubben. Jag vet inte om det finns något bättre? Ja, det skulle vara om alla betalade ur egen ficka, men hur skulle det då gå för oss? Vi är en familj med tre barn och högre avgifter till klubben är inte möjligt.

Hon blir personlig i tonen och det känns att hon verkligen brinner för föreningen.
- Tack vare de här pengarna kan hela laget köpa overaller ur den gemensamma kassan varje år. Det är faktiskt så att vi sparar till ett läger nu i höst. Tänk om pojkarna kan få komma iväg. Vi var inte borta på semester under hela sommaren. Nu var det ju fint väder här hemma, visst, men ändå. Tänk att få åka iväg.

Hennes ansikte ler mot mig och jag vet att jag kommer att köpa fler lotter. Det får bli nästa vecka hinner jag tänka innan hon fortsätter.
- Bingolotto är mycket mer än chansen att bli miljonär. Bingolotto har en alldeles egen själ. Fattar du? Det är allas intresse.
- I vårt lag finns det nog de som skulle kunna betala till föreningen istället för att sälja lotter. Men så gör inte vi. Istället jobbar vi för varandra. Det är så himla kul att hjälpas åt. Alla är lika och kan vara med på samma villkor liksom...

Nu inser jag att känslan pojken gav mig när jag först såg honom var sann. Den var äkta. Pojkens bruna ögon hade träffat rakt in i mitt hjärta. Han sålde inte Bingolotter. Han gjorde något mycket större än så. Han erbjöd mig att vara med och lägga en slant för att idrottsföreningen skulle kunna ta hand om bygdens barn. Som motprestation fick jag en lott och möjligheten till en stunds spänning och underhållning. Så hade jag aldrig tänkt tidigare. Jag vill inte säga att jag sett ner på Bingolotto, men jo, nästan. Nu förstår jag mer och mamman fortsätter.
- I klubben har vi pratat om att det finns några olika sätt att dra in pengar. Bidrag från kommunen, kanske någon sponsor men inte så mycket mer. Sen måste man jobba själv. Vi är ideella allihop och tar inte ett öre betalt.
- Då blir man så ledsen när vissa föräldrar bara lämnar över sina barn till oss. Jag är också en vanlig förälder och klubben är inget företag som levererar tjänster.
- Det är ju en förening där vi tillsammans gör det vi önskar. Alla hjälpande händer är välkomna. Plus förstås, att det alltid behövs pengar.
- Tänk om du förstod att för varje såld lott får klubben 20 kronor. Skulle du ta två istället för en? Ja kanske. Tänk! En fördubbling. Det skulle bli en uppåtgående spiral - mer pengar till idrotten - vi kunde locka fler ungdomar...

- Så visst har Bingolotto en själ.

Jag hade fått mig en tankeställare, var så säker. Det fanns en sådan värme i mammans röst och ett engagemang i hela kroppen. Jag tog matkassen och lotterna, sa tack och hej och tittade på pojken. Hans kinder var glada, de nästan skrattade.

ABC